Jag skriver mina första rader i min blogg från hjärtat av Libanons berg. Här är det f n sopstrejk, eller rättare sagt politikerna vet inte vad man ska göra med Beiruts sopberg. En av tankarna är att exportera soporna till Sverige för ca tusenlappen per sopton. Ett nytt ord: sopton.Kostnaden här att låta politikernas egna privata bolag att ta hand om osorterat skräp är ca 1300 kr per sopton.  Den nya affärsidén: sälj skiten för hälften till utlandet, bli av med detta snabbare än kvickt och gör en hacka på kuppen. Svenskarna har ju plats på sina tomma soptippar har man läst på nätet. Tills efter svenskarnas industrisemester och när andra européer är tillbaka på jobbet någon gång i slutet av september så växer avfallshögarna på Beiruts gator. I den gamla feniciska sjöstaden Byblos har man dock kommit på en genial lösning som fungerar sedan flera år: återvinning och andra former av Waste Management och inte Wasta Management som i Libanons huvudstad. Den som vinner och tjänar mest pengar är givetvis den beslutsfattare som har bästa wasta, dvs bästa kontakter, i detta fallet politiska kontakter för att fatta beslut. Fortsättning följer (kanske). Håll andan så länge. Yallah bye, bye som man säger på fransk-libanesiska.