Sommaren 1939 förberedde Hitler invasionen av Polen. Vem hade kunnat ana att detta skulle leda till Andra världskriget? Hur alerta var svenska journalister på tidningar som DN och GP under månaderna som ledde fram till invasionen av det östra grannlandet 31 augusti 1939? Jag har fått fram unika dokument som visar hur en svensk akademiker noggrant följde situationen i Tyskland, var på plats vid koncentrationslägret vid Oranienburg och såg hur 12 fångar fördes bort och kläddes i polska soldatkläder.

Han försökte få en artikel  publicerad i DN och GP, men förgäves, med hänvisning till att man hade viktigare och redan planerade artiklar som skulle införas sommaren 1939. Så här lät svaren från ledarsidan på DN:

”Hej! Jag har semester nu och begränsad kontakt med tidningens dagliga liv – men just X och Y torde vara helt rätt personer. Ett ytterligare alternativ vore att du vänder dig till ledarredaktionens chef Z – som visserligen också har semester – och hör dig för om en publicering som en ”Kolumnen” på sidan 5.Lycka till med texten P.

Semester ja, precis det som akademikern misstänkte. Han hade märkt att Sveriges största dagstidning skulle satsa på något nytt och fint istället för nyhetsjournalistik, nämligen det man benämnde ”agendajournalistik”. Man hade fått ökad konkurrens av radion och måste därmed bidra till fördjupningar och analys av det komplicerade världsläget. Akademikern gav inte upp och kontaktade ledarsidans chef:

”Tack för ditt mejl – och förlåt att svaret dröjt. Ledarredaktionen publicerar texter av redaktionens egna medarbetare och av ett antal kontrakterade svenska kolumnister. Vi låter också översätta utländska kolumner som vi får via Project Syndicate och New York Times. Däremot köper vi inte in kolumner styckevis. Fristående inlägg hänvisar vi till DN Debatt och Läsarnas DN. Vänliga hälsningar X.”

Nytt försökt till kultursidorna:

Från biträdande kulturchefen på DN: ”Tack för dina artikel. Trots att den både är intressant och välskriven måste jag tacka nej. Vi har lite för många texter som ligger och som måste publicera innan hösten drar igång på allvar.”

Nytt försök till ledarsidan på DN:

”Var har du skickat din text? Jag var precis över och hörde med vikarien på DN Debatt, och hon kunde inte se att du skickat något? Återkom gärna, så går jag över igen och hör efter. Med vänlig hälsning, S.”

Helgen kommer. Nytt telex:

Hej, På måndag är X tillbaka. Jag tar upp detta med honom då! S

Nytt försök till konkurrenten GP och snabbt svar:

Tack för en mycket intressant artikel.  Den är dock så lång att den enda publiceringsmöjlighet jag kan se är på GP:s kultursidor. Dessa har jag inget inflytande över. Jag vidarebefordrar därför texten till GP:s kulturredaktör A. Mitt råd är att du kontaktar honom. Allt gott! B.

Artikeln skickades till GP:s kulturredaktör:

Bäste D Jag fick en text vbf:ad från B. Den är utmärkt men jag ser dessvärre inte hur vi ska kunna härbärgera den på GP:s kultursidor under överskådlig tid. Måste dessvärre avstå denna gång vänligen P

Detta är givetvis inte en sann historia. Inte helt sann. Jo, visst förberedde sig Hitler sommaren 1939 för att invadera Polen och tog 12 fångar från koncentrationsläget i Oranienburg, klädde ut dem till polska soldater och lät det se ut som dom försökte invadera Tyskland. Resten är historia och Andra världskriget kunde börja.

Sommaren 2014 hände något mycket allvarligt i Mellanöstern. En liten milis intog Iraks tredje största stad och hade plötsligt kontroll över stora delar av västra Irak och Syrien.

Det begränsade kriget i Syrien fick plötsligt en helt ny dimension som skakade om alla på fältet. I Mellanöstern. Dock inte i Sverige. Här var det ju midsommar och snart industrisemester och ledighet. Detta innebär i princip tomma redaktioner och artiklar som redan skrivits under våren som ska fylla tidningarnas sidor så att de passar väl för hängmattor och sommarmys. Jag var då på plats i Libanon och kunde se kedjereaktionerna på detta attentat ändå till den syrisk-libanesiska gränsen. Eftersom jag själv varit i närheten av Mosul och Nineveslätten bara några månader innan milisens frammarsch skrev jag en, som jag själv tyckte initierad och analyserade artikel för att visa hur allvarligt situation var/är och att detta totalt förändrat spelplanen och att konsekvenserna kunde bli ödesdigra på många olika plan. Sedan dess känner alla till denna milis som idag har vuxit till ett anspråk på ett kalifat. Kommer detta att leda till ett Tredje världskrig? Förhoppningsvis inte, men en sak är säker: Tidningar som DN och GP kommer inte att vara först på plats och missar antagligen att börja publicera nyheter om denna katastrof sker på Midsommar eller industrisemestern. Det blir ju så svårt att ”härbärgera” en sådan text ”under överskådligt tid”. Inshallah att detta inte sker!